Wannsee 1942(D)

Det tog ca 90 minuter för ett par högst uppsatta militärer, säkerhetspoliser och statstjänstemän att dra upp planen för hur Förintelsen skulle genomföras. I en tjusig villa vid Wannsee strax utanför Berlin ägde en historisk konferens rum, med ett enda ämne på agendan: Den slutgiltiga lösningen.

Boy from Heaven (S)

Det är en thriller med en internationell spelplats. Det börjar på havet i en liten träbåt, Adam är fiskarson och ror ut med sin far för att vittja näten. Hans läshuvud gör honom sen till den förste i byn som får chansen att studera vid det stora och inflytelserika sunni-muslimska universitet Al-Ahsar i Kairo.

 Där den mäktige imanen, ledaren, dör och Adam hamnar mitt i en maktkamp om vem som ska efterträda honom. Där regimen vill försäkra sig om att rätt person blir vald. Och den unge fiskarsonen pressas till att bli regimens ögon och öron inne på universitetet. En utsatt och farlig position.

En Persikolund i Katalonien

Det är sommar och persikosäsongen är i full gång. Så länge som de kan minnas har den tätt sammanhållna familjen Solé levt av att plocka persikor i i Alcarràs, en liten by i Katalonien. Ägarna har stått i skuld till familjen som under inbördeskriget skyddade dem från fascisterna. Men nu kommer en ny generation av ägare och de har andra planer. Träden ska huggas ner och ersättas av en mer lönsam industri. Nu står familjen inför en ny och oviss framtid.

 Familjen Solé har levt på att odla persikor i generationer, trots allt hårdare konkurrens från industriellt jordbruk. Men nu tänker markägarna, som anser att en gammal tacksamhetsskuld från inbördeskriget är avskriven, byta ut träden mot mer lönsamma solpaneler. En bomb som innebär slutet för familjens livsstil, och skapar inbördes konflikter. Simón gör det inte lätt för tittaren att få koll på vem som är vem i den stora familjen, och manuset är tillbakalutat i överkant, med vad som framstår som halvimproviserade, nästan dokumentärliknande nedslag i familjens vardag, snarare än en traditionellt strukturerad handling framåt.

The Unbearable Weight of Massive Talent

Nics (Nicolas Cage, Pig) skådespelarkarriär har gått i stå och hans familjeliv är fullt av motgångar. Han är nyskild och har svårigheter i relationen med dottern. En skuld på 600 000 dollar till hotellet han långtidsbor på gör inte saken bättre. Nic nappar därför när Javi, en stenrik beundrare....

...och superfan, erbjuder honom en stor summa pengar för att visa upp sig på dennes födelsedagsfest på Mallorca. Men även CIA vill knyta Nic till sig, som informationskälla: den charmige miljardären Javi (Pedro Pascal) misstänks nämligen vara inblandad i en kidnappningsaffär tillsammans med den spanska maffian. Nicolas Cage triumferar stort i denna fantasifulla äventyrskomedi.

Pararella Mödrar

Förstföderskorna Janis och Ana har två saker gemensamt: båda är singlar vars graviditeter var oplanerade. De känner inte varandra men hamnar i samma sal på sjukhuset. Janis som är mitt uppe i livet ångrar ingenting och ser fram mot barnets ankomst.

Pedro Almodóvar är i högform när han berättar en fängslande historia om moderskärlekens kraft, och om sökande efter ursprung och släktskap. Janis gestaltas av Penélope Cruz, som utsågs till bästa kvinnliga skådespelare i Venedig för sin starka prestation.

Utvandrarna

Ingen pratar småländska och stora delar av romansviten är bortrationaliserad. Inte mycket att säga om det, men var är eländet? Var är den utmärglade realism som kontrasterade Jan Troells poetiska bildspråk? För trots att det talas om hur mycket de lider hemma i Svedala syns det inte riktigt på duken.

Alla är lite för välkammade, har inte dödens skugga i anletet.

Drottning Margareta

Trine Dyrholm spelar Margareta den första, fredsmäklaren som under tidigt 1400-tal slits mellan makten och moralen, mellan kärleken till en död son och kampen för Kalmarunionen. Stöpt i smärtan efter sonens död tycks hon ha vigt sitt liv åt ämbetet. När adoptivsonen Erik är på väg att gifta in sig i det brittiska kungahuset för att stärka unionen, börjar det gå rykten om att drottningens riktige son ändå är i livet.

Allt gick bra(Tout s'est bien passé)

Ozon jonglerar med svåra känslor som hoppfullhet, vredesmod och desperation. Det är svår balansgång att hålla sig på rätt del av spåret och inte gå den moral-pekoralistiska vägen till mötes. Ozon lyckas, kanske på grund av ett förträffligt skådespel och skickligt ihopmejslat manus. Men framförallt tror jag anledningen stavas – en regissörs bultande hjärta som dunkar hårt för sina karaktärer. Ozon har gjort det igen och något säger mig att det inte var sista gången.

En Runda Till/Druk

Regissören Thomas Vinterbergs första idé med filmen ska ha varit att göra en hyllningsfilm till alkohol. Jag är glad att den idén förändrades, det finns alldeles för mycket avigsidor med vad alkohol kan föra med sig, alldeles för många barn som växer upp i familjer med alkoholiserade föräldrar och det våld som många gånger följer med. Nu är filmen balanserad mellan det positiva och det negativa, även om jag inte personligen delar synen på att alkohol förbättrar förmågan att skapa.

Anders G, Anders T, Micke, Thomas och Björn såg filmen..
Vi tyckte den innehöll flera bottnar men kunde inte riktigt lista ut vad budskapet var. Sevärd men med frågetecken.

On the Rocks

Don’t be fooled by the dusky seduction of its wedding night prologue: “On the Rocks” is far and away the least cool thing that Sofia Coppola has ever made. That’s not a criticism so much as a contextualization. If the perfume ad prelude cocoons you inside the same gauzy softness that made “Lost in Translation” so entrancing, “Marie Antoinette” so tactile, and “Somewhere” so tenderly siloed within itself, it only does so in order to cut a sharp contrast into the domesticity that follows.

 Cineastrar (av båda kön) såg denna film kanske första gången på bio efter ett halvår . Mat m.m.  togs hemma hos AndersG. Mycket trevligt har det varit.

The Gentlemen

När Guy brakade loss i slutet av 90-talet med klassiker som Lock, Stock and Two Smoking Barrels och Snatch kallades han oförkänt för en brittisk Tarantino. Men Guy hade något helt eget. Det var febrigt, kreativt och ytterst engelskt. Sedan gifte han sig med Madonna och gjorde Swept Away. Mindre sagt om den filmen desto bättre.  Hans två Sherlock Holmes-filmer må ha sårat vissa Sherlockianers känslor men som underhållning var de fenomenala och fulla av Guys energiska bildspråk.

 ZOOm tog plötsligt slut. Vi saknar två som bild nedan. Vår gemensamma värdering blev  (4+4+4+1+3+4)/6= 3.3

Falling down

Den arbetslöse William Foster (Michael Douglas) är missnöjd med det samhälle han lever i. Han sitter fast i sin bil i trafikrusningen under årets varmaste dag i Los Angeles, på väg till sin dotter och sin exhustru Beth (Barbara Hershey) på födelsedagskalas, men han är inte välkommen.

 Värderingen blev inte svår för någon

En officer och spion (J'accuse)

Filmen skildrar Dreyfus-skandalen som skakade Frankrike i 1800-talets slut då Alfred Dreyfus, en ung judisk kapten, dömdes mot sitt nekande för landsförräderi. Efter att Dreyfus deporterats till den ökända Djävulsön för att avtjäna sitt livstidsstraff börjar officerskollegan Georges Picquart ....

 Vi har sett den varoch en för sej.  Den är stark.

On the Riviera     

Livet från den nya sidan          (As good as it gets)

Under Körsbärsträden

The Meyerowitz Stories

Nick Mason's Saucerful of Secrets: Live at the Roundhouse

Familjefesten

The good liar

Titeln är spännande och två av världens bästa skådespelare, Helen Mirren och Ian McKellen, har huvudrollerna. Tyvärr lever filmen inte upp till förväntningarna. Historien om Roy (McKellen) och Betty (Mirren) börjar intressant men blir mer och mer absurd och slutet är en stor besvikelse, skriver Weaving.

Sorry we missed you

Den brittiska socialrealismens mästare Ken Loach, nu 83 år gammal, är tillbaka med ännu en upprörd berättelse om hur vanliga, hederliga människor krossas av kapitalismen och kommer i kläm när de sociala skyddsnäten inte fungerar längre. Och den här gången är det framför allt gig-ekonomin som står i skottgluggen, skildrat som ett system som lovar frihet och möjligheter men i praktiken innebär en sorts modern livegenskap för arbetarklassen, där utsatta människor hetsas att jobba sönder sig. (Tack AB)

Give me Liberty

Under invandraren Vics bilfärd dyker allt fler sidouppdrag upp. Allt från att hindra sin farfar från att bränna upp sitt hus till att skjutsa sina ryska släktingar till en begravning sätter käppar i hjulet för Vic, vars oförmåga att säga nej gör att han riskerar att förlora sitt jobb. Mikhanovskys humanistiska porträtt lyfter de människor som så ofta försummas av samhället

Judy

Winter 1968 and showbiz legend Judy Garland arrives in Swinging London to perform in a sell-out run at The Talk of the Town. It is 30 years since she shot to global stardom in 'The Wizard Of Oz', but if her voice has weakened, its dramatic intensity has only grown.

 As she prepares for the show, battles with management, charms musicians, and reminisces with friends and adoring fans, her wit and warmth shine through. (Text från en engelsk tidning)

Flykten från DDR (Balloon)

I hemlighet ägnade de lång tid åt att själva sy och snickra ihop en luftballong i källaren för att försöka fly från diktaturens DDR till friheten i väst. En våghalsig plan där både förberedelserna och själva färden satte allas liv på spel. Jagade av den största styrka Stasi kunnat mobilisera blir familjens plan en kamp mot klockan där varje sekund räknas.   Spännande film tyckte de flesta, en del tyckte den var för lång. Skådespeleriet tyckte vi alla om.

 Vi åt middag på Gute Källare. Maten enligt Torbjörn tyckte den var lite tråkig, lokalen, OK men bullrig.

Rocket Man

Det finns ögonblick i ”Rocketman” som är så briljanta att tiden nästan stannar, och faller samman i ett regn av gnistrande vassa paljetter. Som inledningen där Elton John, klädd som en röd djävul på karneval, slår upp dubbeldörrarna till vad vi tror är en scen, bara för att äntra ett rehabmöte.
 

 Vilket resultat! Biogänget  började först i underbara Himlen och  efter filmen blev det Restaurant Pelikan, alltför bullrigt för mer djupa diskussioner, men beslutet är taget.

Amundsen

Det är även spännande att följa Amundsen i sina försöker att nå den geografiska Sydpolen. Vi får här se en man som är smart, förberedd, ihärdig och modig, men också helt skoningslös i sin ambition om att vara först. För även om han kallas polarforskare, handlade det främst om att vara förste man på plats. Under sista timmen tappar filmen ångan.

 Biogänget stannade i restauranten inom Capitol.  Mat, dryck, dryck och service gillades av alla, och alla gillade filmen.

Helan och Halvan

Björn skrev: Vi träffades 5 herrar ; Hans, Thomas, Erik, Anders T och jag själv och såg filmen om Helan och Halvan. Den behandlade i huvudsak deras sista turné i England och Irland 1953, hela 16 år efter att de 1937 stod på toppen av karriären. Här inträder en av de aspekter som renderade viss kritik från oss, dvs vad som hände under de där 16 åren. Vi hade önskat få veta mer om detta vacuum.

 Biogänget gick sen  till Eataly la Piazza.  Betyget blev 4,0, bra mat och service, prisvärt och lagom bullrig miljö.

Kapernaum (Libanon)

Zain al-Rafeea gör fullständigt kaos med rollen när han svär, skäller, stjäl och trixar sig fram genom slumkvarteren, hela tiden med ett helt fantastiskt raseri. Samtidigt är hans omtanke för den lille pojken så rörande att den som kan hålla tillbaka tårarna nog borde gå och mäta halterna av flinta i hjärtat.

 Biogänget gick till Kvarnen och var nöjda enligt uppgift

If Beale Street could talk

Romantiken i ”Beale street” letar sig stillsamt fram, och landar ofta i kärleksparets perfekt utmejslade ansiktsdrag – nästan som en meditation över förälskelse. Det är en liten paradisbubbla som ibland får mörkare kanter när svartvita arkivbilder bryter genom skimret.

 Biogänget gick till Aqui Tapas och var nöjda med mat&service (4p) men däremot var  filmen sämre

Green Book

Två personer från vitt skilda bakgrunder finner vänskap under svåra omständigheter. I det här fallet består dessa omständigheter av den trångsinta södern på 60-talet. För variationens skull är det den mörkhyade mannen som är sofistikerad medan den ljushyade mannen är en råbarkad buse.

 Moralkakorna vi serveras är mer eller mindre redan färdigtuggade när vi handmatas dem utan större ombestyr. (Tack?)

Bohemian Rhapsody

"Bohemian rhapsody" har gjort en lång och krokig resa till filmduken, med flera byten av regissör, manusförfattare och huvudrollsinnehavare, och visst märks det att filmen har fallit offer för en del kompromisser. Inte minst är det tydligt att Mercurys bandkollegor Brian May och Roger Taylor (som har varit med och producerat filmen) har velat skildra Queen som en kärleksfull familj där allas insatser var lika värdefulla. Rami Malek tar alla dessa bojor, breder ut sina plisserade vingar - och flyger. Med en blandning av sårbarhet och glödande karisma (och en sångröst som sömlöst blandar hans egen med Mercury-imitatören Marc Martels) gör han en rolltolkning som får mig att rysa och skratta och vilja sjunga med.

 Det som manuset inte berättar hittar jag i Maleks ögon. Och kanske är det så Freddie Mercury, denna oändligt privata person, hade velat ha det. (Tack Bohuslänningen)

Cold War (Polen)

Zulas och Wiktors relation startar med skalövningar – under en uttagning till en musikal som ska hylla Stalin och kommunismen. Och det är ju så svårt med förväntningar. För jag undrar vad jag tyckt om "Cold War" om jag inte hade sett "Ida".  På sätt och vis liknar filmerna också varandra. Samma tablåaktiga tagningar, samma skeende med mycket tystnad. Inte livet bakom klostrets murar – men bakom järnridån, allt detta öststatiska, på många sätt instängda.
Förutom då musiken. För den tar sig ut, genom murar, sätter bokstavligen tonen – och allra mest slående i början. När sångerskan Zula och pianisten Wiktor turnerar med den här färgsprakande Stalin-hyllningen som låter så annorlunda än i Hollywoods musikaler. 

Colette (UK)

There’s no question of Colette’s indomitable determination to become herself. Westmoreland likens her process of becoming to the process of writing, a sometimes agonizing labor towards the ecstasy of filling page after page with a form of truth.And in order to accomplish that, she has to overcome the lie that only a man could create a sensational woman like her or Claudine.

  3.5p

Den tysta revolutionen(Tyskland)

4.25p  

 

Vi träffades på pub (Spitfire) innan filmen och på Bar Central efter filmen. Pubben är perfekt för samtal men baren är inte perfekt, alltför mörkt och svårt att lyssna i svamlet (Torbjörns åsikt). Filmen var däremot perfekt.

Förolämpningen(Libanon)

 

Ett nästan fullständigt  biogäng gick till Saddle&Sabre för mat och diskussion. Krogens  mat&miljö var OK. Behovet att få se film var stark.  Valet blev

4.4p      Vi var mycket nöjda!

McQueen

Den unge Alexander McQueen gjorde entré på Londons modescen från ingenstans. Med sin häpnadsväckande talang och rebelliska sinne vände han uppochner på konventionerna och introducerade en tidigare otänkbar estetik bestående av lika delar tradition och sabotage. 20 år senare, på toppen av sin karriär, lämnade han livet lika plötsligt.

 

McQueen är en intim skildring av en av modehistoriens främsta genier, en konstnär med absolut gehör för människokroppens alla tänkbara silhuetter (Tack!).

Ett biogäng såg filmen, åt mat på restaurant Mandrina och kom fram till att denna dokumentär är värd 3.83 poäng d.v.s

3.8p

Isle of Dogs

Filmen är stop motion-animerad på ett medvetet skevt och hackigt sätt à la gammal dockfilm. Den Kabuki-inspirerade stilen rörs ihop med japanska målningar och underbart hypnotiskt dundrande trummor. Platsen är staden Megasaki, i en snar framtid där metropolens kattälskande borgmästare Kobayashi beslutat att deportera samtliga hundar från sitt låtsasdemokratiska samhälle.

 

Hundarna har mystiskt drabbats av hundinfluensa och nosfeber, och skickas därför med folkhälsan som förevändning, till den närbelägna sopön. Det är en förgiftad plats, inte helt olik kolonierna i ”The handmaid’s tale”, där överlevnad knappt är möjlig, och där hundarna slåss över kött fullt med maskar.

Två mindre skaror i två omgångar gick på restauranter för beslut om vad man tyckte och det sammanlagda resultatet blev lågt nämligen ...

1.75p

Gycklarnas afton

Cirkusdirektören Albert (Åke Grönberg) kommer med sin misslyckade cirkus till den skånska småstad där hans hustru, som han övergivit, bor. Han önskar innerst inne lämna cirkusen och dra sig tillbaka till sitt gamla hem. Han är tillsammans med cirkusryttarinnan Anne (Harriet Andersson) men hon förförs av den lokala teaterns förste älskare Frans (Hasse Ekman). Till sist kommer det till en uppgörelse mellan Albert, Anne och Frans.

 

Gycklarnas afton är en svensk dramafilm från 1953. Den regisserades av Ingmar Bergman, som även skrev filmens manus. Handlingen kretsar kring en grupp cirkusartister som reser omkring i början av 1900-talet.  Filmen blev ett fiasko när den kom ut 1953, men anses idag som ett mästerverk och en av Bergmans bästa. På den brittiska tidningen Empire's lista över historiens 500 bästa filmer ligger den på plats 300.

Vi  gick till restaurant  "Högkvarteret" för en bit mat och diskussioner om filmen. Det var lite bullrigt  och maten lite tråkig.  Vad vi tyckte om filmen kan ni se  här. 3.6p

The Nile Hilton Incident

Ett vittne på hotellet har försvunnit och utpressning och mutor staplas på varandra. Noredin följer spåren till en byggpamp med (förmodade) kontakter högt upp i Mubaraks regering, som har haft en romans med den kända sångerskan. Ju mer Noredin nystar i mysteriet desto svårare blir det att veta vem som går att lita på.

 

Paranoian förstärks av den bubblande revolutionen som verkar kunna explodera när som helst.Pengarna som korrumperar är det enda konsekventa, det snåriga mysteriet kring vad som händer och varför gör att makten framstår som ännu svårare att göra motstånd mot. Det är som om fienderna finns överallt, vilket gör Noredins trötthet och haschrika självmedicinering än mer förklarlig. (Tack Metro)

Vi var på Östgöta Källare och åt god mat och öl. Lite bullrtigt är det förstås men beslutet om vad vi tyckte om filmen kunde tas   4.1p

The Post 

Steven Spielberg directs Meryl Streep and Tom Hanks in The Post, a thrilling drama about the unlikely partnership between The Washington Post's Katharine Graham (Streep), the first female publisher of a major American newspaper, and editor Ben Bradlee (Hanks), as they race to catch up with. The New York Times to expose a massive cover-up of government secrets that spanned three decades and four U.S. Presidents. The two must overcome their differences as they risk their careers - and their very freedom - to help bring long-buried truths to light. The Post marks the first time Meryl Streep, Tom Hanks and Steven More  (hämtat från Internet)

 

Vi gick till Nam Kang tvärs över gatan. Vi blev mycket nöjda med köksmiljön och den Koreanska maten

Three Billboards outside Ebbing, Missouri

Greppet att använda småstaden som ett slags allegori över nationen är en lika uramerikansk filmtradition som roadmovien eller high school-filmen.  Martin McDonagh har med sin tredje långfilmgjort något som, åtminstone på ytan, kan se ut som en betraktelse över det samtida USA.
 

Handlingen är förlagd till en håla i Missouri mitt i USA:s såkallade "heartland", de kustlösa, arbetarklassdominerade delstater som bland annat bidrog till att göra Donald Trump till landets 45:e president, och som gärna hälsar sina besökare välkomna med idylliskt dekorerade annonstavlor vid infarten.

Vi åt mycket gott på "Hosteria Tri Santi", ett bra val efter filmen

Okänd Soldat

"Okänd soldat" är en modern, nervig, påkostad krigsskildring som på ett realistiskt sätt skildrar hur det är att ligga i en egengrävd grop i en karg skog och höra och känna skott vina nära, enormt nära, ens öron. Versionen som visas på svenska biografer är aningen nedklippt. En närgången kamera följer således en tapper maskingevärstrupp som får i uppgift att hålla gränsen mot ryssen och ta tillbaka Karelen, som gick förlorat i vinterkriget.

 

Vi åt på Thai-köket Rayavadee efter filmen, mycket god mat, ingen musik och ett runt bord att kunna prata allihopa. Filmen är ett Finländskt Epos som har stort värde i beskrivningen av kriget. Vi enades efter maten kring vad vi tyckte om filmen.

Loving Vincent

Det känns verkligen som att filmskaparna har blåst liv i traditionellt måleri när handlingen sköljer fram. Känslan är som att stå på ett konstmuseum och se motiven börja röra sig. Det blir såklart en hel del fransk landsbygd, solrosor och stjärnbeströdda natthimlar. Ansikten och miljöer upplöses och förstärks genom magiska penseldrag och i handlingen förekommer givetvis ett avskuret öra och en hjärtskärande barndom (Tack Metro).

 .

Efter filmen blev det mat i restaurant  Smaksak mycket nära bion, hyfsad mat efter ganska lång väntan

Korparna

The Square

Filmen handlar om museichefen Christian som försöker få livspusslet att gå ihop som varannan vecka-pappa samtidigt som han måste hantera en pr-skandal kring en utställning. Flera filmkritiker anser att The Square är för lång, men ser den som en stark uppföljare till Turist. ”Den syftar till att få dig att tappa hakan. Och den lyckas”, skriver Peter Bradshaw i The Guardian. Varietys Owen Gleiberman tar fasta på Östlunds förmåga att bygga spänning.

 SVT:s Fredrik Sahlin kallar The Square för 150 minuter krishantering som tar med tittarna på en ”smärtsamt underhållande resa som så här långt in i tävlingen om Guldpalmen får anses vara en av favoriterna”. Nöjesbladets Jan-Olov Andersson skriver i sin recension att den är en ”satir om konstvärlden som inte liknar något vi har sett tidigare”.

Kungens Val

Get out

Sameblod

La La Land

Som vanligt har det varit middag efter filmen för diskussion, denna gång på Il Tempo. Jag (Torbjörn) kunde tyvärr inte vara med eftersom jag befann mig i Thailand.

Efter Stormen

(umi yori mo mada fukaku)

Hell of High Water

Julieta

Toni Erdmann

Den Blå Filmen

(Trois Couleurs BleuGenre)